Jenna i LA

Sängen känns tom, känner på magen och tror fortfarande Emma ligger där inuti .

Hur kan jag inte bara acceptera att hon är borta ? :(

Det är så otroligt jobbigt.

Mitt liv har alltid varit perfekt, har älskat mig själv, det ända som har fattats i mitt liv var en kille.

Han hittade ja när jag kom till England, trodde det skulle bli bra mellan oss.

Det var det också väldigt länge. Plötsligt var jag gravid i 3 månaden.

Nu kändes ju mitt liv ännu bättre än perfekt.

men barnet levde bara 4 månader, jag dissade Rich.

Och här sitter jag ensam, hur ett liv kan ändras på 4 månader från bäst -> sämst är otroligt.

jag mår så fruktansvärt dåligt just nu, det är inte klokt.

Jag dansar som en dåre, då mår jag bra.

Kommer hem , blir sur och arg.