Jenna i LA

Jag har börjat fundera, om jag valde lyx istället för vännern?
Grejen är den, jag hittade en kille, jag köpta lägenhet i LA jag
flyttade till LA, blev sambos, jobbade inte. Levde flott utan att
ens tänka tanken på mina vänner. Jag älskade mitt liv och min
pojkvän till 150%. Jag gjorde allt jag kunde för att hålla han hos
mig. Jag lyckades i alla fall i 6 månader hittills :) Glad för det är
jag. Kommer aldrig bli så lycklig som jag är med någon annan.

Men mina vänner?
Dom bor i Grekland, Finland, England, Frankrike m.m Jag hittade
nya vänner här i LA, jag har festat med dem jag ringer dem bjuder
på kaffe. Jag gör allt med dem förutom en sak! Kan jag ringa dem
när jag är ledsen? Mår dåligt, vill bara att allt skall ta slut? Kan jag ?
Det vet jag inte, men det ja vet är att det kan jag med mina vänner
i alla andra länder, men kan jag det om ½ år till? Kommer vår kontakt
vara samma då? Den har redan under detta halv år, sämrats mycket.

Kommer aldrig klara mig utan dem det vet jag så vad håller jag på med?
Detta med en flytt till LA var allt annat än lätt för mig. Jag hade otroligt
svårt att lämna allt bakom mig o börja om. Mamma och pappa i Finland.
Men detta var min dröm? Bosätta mig utomlands leva livet, och ha en man
jag älskar över allt annat. Jaa, James är min man snart, om 1 år är han det.

Jag vill att mina vänner i alla fall Amira, Emilia, Heidi , Johanna, Sanna skall
förstå vad jag menar, detta var ett svårt beslut att lämna er, men det var min
dröm. Min dröm är att bo här med att ha kvar er. Jag lämnar er aldrig, o jag vet
att ni aldrig kommer lämna mig heller... <3





"U need to get a engage party Jenna"

puss Jenna

Tänk att det är 6 månader sedan det blev vi..

Helt otroligt faktiskt, skulle ju inte tro d.
Men dock har de varit dom bästa månaderna i mitt liv,
o dom månaderna utan problem.
För visst har vi stridit, men dock blev de upprätt direkt,
han har varit otroligt mogen med dessa gräl vi haft,
kunde inte tro att killar kunde va så mogna då de gällde gräl men de
fick jag äta upp direkt :) Har typ haft killar som kastat all skit på mig när vi grälat,
kallat en kosntiga saker någongång då man haft något på sig. En kille sade åt mig
då ja hade en fin fest utstyrelse med klackskor o någon klänning.
" Ja du kommer ju knulla ikväll i alla fall, du ser ut som en hora"
OJ vad snällt sagt, tackar o bockar.. Men en sån komplimang fick mig att
göra slut faktiskt, eller haha komplimang?! Ingen kille skall kalla sin flickvän hora.
Ja inte i mina öron i alla fall, för ja tror det är en singnal för något dåligt??
Så jag är glad att jag sa bye bye åt han den kvällen, för jag (horan) var värd något annat odjur.

Och dock hittade jag odjuret i LA , o nu har ja varit med han i 6 månader.
Han skulle aldrig få för sig att säga något elakt eller kränkande.
För ja Hora är kränkande faktiskt.... Jag är faktiskt lyckligmed James.
visst bara ett halv år ännu, men dock har ja bott med han i 3 månader ungefär i sträck
så våra nerver har testat, o ja älskar att bo tillsammans med han :D

Hans föräldrar är otroligt glada över att ha mig i familjen säger dom,
deras fördomar om åldern dom hade i början är som bort blåst, de har dom själva sagt.
Ja kan komma o gå hemma hos dem när som helst. har även fått en nyckel hem till dem,
varför ? ingen aning. men att känna mig extra välkommen.

Visst är de skönt att bara ta vägarna förbi o gå in o snacka lite nu som då med sina svärföräldrar?
Ja det är det verkligen. Ta o få kaffe o något till :)
Alltid lika roligt, visst är de konstigt men de är så ja vill ha vårt förhållande sins emellan,
o de ser ju lovande ut. Hans föräldrar är välkomna till oss när som helst, men en nyckel får dom inte :)